Reflektion

I förra inlägget avslöjade jag ämnet för dagens inlägg, vilket är hur familjer, och enskilda individer, bör fungera i grupp, men även hur det större samhället kan tvinga föräldrar att prioritera sina egna barn över sig sälva. Vi kommer nu tillsammans att undersöka dessa funderingar.

En enskild individ innehar likvärdig status som en familj i samhället, helt oberoende av familjens storlek. Därför bör både familjer och individer styras av samma sociala mekanism, vilket är kollektiv skambeläggning. Denna mekanism bör utföras genom att de tre övriga samhällsmedlemmarna nonchalerar familjen eller individens röst i kollektiva beslut. Ett konkret exempel på hur denna praktik hade utövats i praktiken är att föräldrarna i en familj prioriterar sina behov mer än behoven hos sina barn, som en konsekvens väljer de tre närmaste samhällsmedlemmarna, oavsett om de är familjer eller enskilda individer, att frysa ut familjens röst i de gemensamma beslut som kollektivet fattar i samhället. Här ser vi också svaret på den andra funderingen. Den sociala utfrysningen är vad som tvingar föräldrar att prioritera sina egna barn mer än sig själva. Nu kan emellertid läsaren ställa sig undrande till vilka beslut kollektivet ska fatta och hur det fungerar mer konkret. Dessa undringar ska vi tittar närmare på nu.

Vi har under det första inlägget på detta tema etablerat att den minsta beståndsdelen i samhället är ett kollektiv bestående av fyra personer och/eller familjer. Därför måste samhället uppfattas som bestående av sådana grupper. Ingen individ bör således tala för sig själv i samhället, men snarare bör individen tala tillsammans med tre övriga familjer och/eller individer som är geografiskt närmast. På detta vis garanterar vi social sammanhållning.

För att klargöra vad denna princip innebär kommer jag nu att erbjuda läsaren olika konkreta exempel på hur principen hade använts i praktiken. Tänk dig, läsare, att en hyresvärd för en lägenhetsbyggnad planerar att renovera byggnaden där olika familjer och personer lever. Hyresvärden ger ut en blankett till varje hyresgäst där hyresvärden låter hyresgästerna avgöra om de tillåter renoveringen. I detta scenario få varje hushåll en blankett, men varje hushåll måste diskutera, och gemensamt rösta, på om de vill att hyresvärden utför renoveringen. Ett annat scenarion behövs dock också för att demonstrera hur denna princip hade fungerat i demokratiska val. Om läsaren föreställer sig ett kommunal val, med flera olika partier, på samma vis som idag, och röstblanketter delas ut, återigen på samma vis som idag. Men skillnad ligger i att varje hushåll måste diskutera valet med sina tre närmaste grannar, och lägga fram en gemensam röst på en grupp kandidater, som också är fyra stycken, och ansvarar för en specifik ideologisk ståndpunkt.

I detta inlägg har jag velat förklara hur familjen och individen bör samverka inom mitt politiska system, och i nästa inlägg kommer vi att diskutera hur de politiska organisationerna och det politiska systemet ska vara utformat i större detalj.