Moderaterna kallas ofta “Sveriges främsta borgerliga parti” som är ett epitet partiet haft i över hundra år. Partiet har dock konservativa rötter som de övergivit. Men hur inträffade det? Denna fråga besvarar jag med utgångspunkt i min bok Moderaterna — Från konservatism till samtidens liberalism.
År 1904 grundades Allmänna valmansförbundet (AVF) som explicit motsatte sig demokratin och parlamentarismen. Det var AVF som exempelvis bestred den kvinnliga rösträtten. Under denna period hade således Moderaternas föregångare en tydlig konservativ prägel. Man motsatte sig alla former av snabba förändringar som hotade den gamla ordningen bestående av kungen, kyrkan och ståndssamhället. Ingenting konstigt med det. Det var ju ändå ett konservativt parti som ville representera borgarklassen. Partiledaren hette Arvid Lindman. Lindman är partiledaren som suttit längst vid sin post, och även kan ses som partiets främste ledare.
I början av 1920-talet får demokratin genomslag i Sverige och därmed förlorar AVF kampen mot demokratiseringen. För att överleva det väljer AVF att aktivt delta i demokratin. Partiet väljer alltså att delta i demokratiska val och fungera som en bromskloss mot snabba reformer. En funktion som partiet intar i över femtio år.
När Socialdemokraterna vann valet år 1932 blev Högern, som Moderaterna hette då, ett parti i skuggan. Som exempel fick Socialdemokraterna 50,1% av svenska folkets röster år 1950 som bara visar hur marginaliserad Högern var under perioden. Även om Högern var en betydelsefull oppositionskraft till Socialdemokratin hade partiet ingen verklig makt i 44 år.
Med anledning av den långa oppositionsperioden började Högern rannsaka sig själv. År 1969 bytte därför partiet namn till Moderaterna. Detta namnbyte var strategiskt eftersom namnet signalerade moderation, balans och reforminriktning. Tillskillnad från den mer socialt konservativa betoning som namnet Högern gav. Moderaterna blev då också mindre konservativa i sin sakpolitik. Som ett exempel på denna utveckling valde Moderaterna att betona individens frihet i partiprogrammet. Efter 1970-talet blev således Moderaterna ett mer liberalt parti.
Efter 1970-talet var Moderaterna ett nyliberalt parti med en tro på att individens ansvar, avreglerad marknad och en liten stat kunde skapa ett rikare, mer jämlikt och bättre samhälle. Moderaterna valde alltså att betona friheten mer än traditionen under denna period. Men vad berodde förändringen på?
Denna utveckling var en konsekvens av socialismens framfart. Med andra ord blev renodlat konservativa åsikter svåra att marknadsföra i ett samhället som tagit del av socialismen. Moderaterna blev således tvugna att förflytta sig ett steg till vänster, mot liberalismen, för att partiet ska kunna överleva. På detta vis var läget under resten av 1900-talet. Moderaterna är ännu idag ett nyliberalt parti.
Detta förkastande av konservativa principer är, i ärlighetens namn, ett svek mot partiets rötter och mot konservatismen. Att tillfredställa en socialistisk psykos bland massbefolkningen i Sverige är inte ett argument för ökad liberalisering. Moderaterna har på detta vis också ignorerat institutioner som familjen och traditionen som de tidigare stod upp för.
Lämna ett svar