Reflektion

Det är förnuftet som konstruerar verkligheten och därmed bör det vägleda oss i etiska frågor. Men hur ska en sådan handledning se ut?

Som redan förklarats i Om förståelse är världen en konstruktion av sinnet. Världen uppstår ju genom sinnets särning och sammansmältning av intryck. Vi bör därför utgå från sinnet vid vår etiska övervägning av världen. Om hela världen är skapt av sinnet är det mest förnuftiga att förlita sig på sinnet gällande etiska frågor. Men hur fungerar ett sådant förhållningsätt i praktiken?

Det innebär att pragmatiskt utvärder varje etisk situation. Anta exempelvis att tre personer är fastbundna på ett räls, en annan individ är fastbunden på rälset bredvid, tåget kör mot de tre personerna, och du kan dra i spaken för att ändra tågets riktning. Är det rätt att vända tågets riktning? Svaret på denna fråga utgår från nyttomaximering.

Individernas värde måste utvärderas i en sådan situation. Kanske är den enskilde individen en känd läkare som kan rädda fler liv om han överlever, medan resten är servitriser på en restaurang. I en sådan situation är det rimligare att rädda läkaren. Men om de tre personerna är ingenjörer och den enskilde individen är lastbilschaufför är det rimligare att rädda ingenjörerna.

På det här viset blir vår etik rationell och förnuftig.