Reflektion

I förra inlägget avslöjade jag att dagens inlägg kommer att handla om orsaken till att attraktion uppstår. Därför kommer vi besvara denna fråga idag.

Sexuell attraktion är en irrationell känsla som står i motsättning till den rationella förmåga som människan vanligtvis nyttjar i vardagen. Nu hade någon kunnat invända med att individer ofta är känslostyrda och inte använder förnuftet i vardagen. Jag hade dock velat invända med att känslor endast är ett medel för förnuftets ändamål. När vi agerar tillsynes emotionellt, och därmed irrationellt, är vårt agerande egentligen en konsekvens av övertygelser vi nått på rationell basis. Ingen agerar ilsket på irrationell grund, inte ens religiösa fanatiker utan några vetenskapliga belägg för sina övertygelser, eftersom alla når sina övertygelser med tänkandet och med resonemang. Således är våra ageranden som motiveras av starka känslor egentligen grundade i vår rationella förmåga. På denna grund bygger jag resonemanget att attraktion är en irrationell drift som är primärt biologisk. I stunden när vi upplever sexuell attraktion slutar vi tänka och övergår till att endast agera på basis av emotion. Men varför uppstår denna attraktion?

Sexuell attraktion uppstår inte för att vi vill föröka oss. Ofta har vi samlag, och är nöjda efter samlaget, utan att vi försökt föröka oss. Orsaken till sexuell affektion ligger därmed i någonting annat. Min hypotes är att sådan attraktion grundar sig i ett behov av ägande. Vi måste känna att någon annan individ är tillhörande oss under åtminstone en kväll. Här finns säkert någon som tänker att samhörighet är en mer passande beskrivning av motivationen till samlag. Men i stunden när vi har sex är inte båda parter jämlika. Den ena parten är mer dominant och ”ger” mer än den andra parten som ”tar” och befinner sig i en form av underkastelse till den dominante parten.

I detta inlägg har vi nu diskuterat orsaken till sexuell attraktion. Nästa inlägg kommer undersöka varför vissa människor dras till vissa typer.