Reflektion

Detta inlägg är det första i en serie av inlägg där jag kommer utveckla min egna sexualteori. Mitt grundantagande är att människan är rationell medan sexualiteten är en endast biologisk drift. Motsättningen mellan dessa två aspekter av människans psyke ska vi tillsammans undersöka i detta inlägg.

Människosynen som jag utgår från i min sexualteori är grundad i upplysningens filosofi som påstår att människan är rationell och logisk. Jag kommer inte spenderar någon tid på att motivera detta antagande, eftersom antagandet är tillräckligt väletablerat för att undslippa en motivering från min del, trots att antagandet är bestritt och kritiserat. Men människans sexualitet är en form av irrationell drivkraft, och biologisk drivkraft, som står i kontrast till den rationella förmåga som människans sinne är kapabel att utöva. Vi kommer nu att undersöka konflikten mellan förnuftet och sexualiteten.

Ett konkret exempel på ett scenario där människans sexualitet och människans förnuft står i motsätning till varandra är när man sitter i möte, med sin chef inkluderad, och känner att man behöver onanera till den snygga sekreteraren i mötet, men man kan inte lämna mötet. I denna stund säger förnuftet att vi bör sitta kvar vid mötet medan sexualiteten säger att vi bör lämna mötet för att onanera. Ofta låter vi faktiskt den irrationella sexualiteten vinna över vårt förnuft. När vi ligger med vårt ex som avslutade relationen, efter en fest, och ångrar ligget morgonen därpå, så låter vi den biologiska driften styra. Ett annat exempel är när män är otrogna mot sina flickvänner för att flickvännernas vänner är mer attraktiva. Sexualiteten och förnuftet är således i direkt motsättning till varandra.

I detta inlägg har jag velat etablera att människans sexualitet, som är en irrationell och biologisk drift, är en irrationell drift, som står i motsättning till människans fönuft. Nästa inlägg kommer att ställa och besvara frågan kring varför sexualitet uppstår.