Den huvudsakliga fördelen med att betrakta sexualiteten utifrån sociala mekanismer är dess förklaringskraft. Om vi ser på sexualiteten genom normer, makt och andra liknande mekanismer får vi en mer komplett bild av sex.
Låt oss undersöka homosexualitet. När vi ser på homosexualitet från ett socialt perspektiv kan vi förklara hur den sexuella drivkraften uppstår trots oviljan till reproduktion. Homosexuella individer vill inte föröka sig men har en attraktion till varandra som uppstår från sociala mekanismer. Kan homosexualitetens existens då förklaras genom sociala mekanismer? Låt oss undersöka denna tanke med ett konkret exempel.
Föreställ dig den senaste festen där du deltog. På festen existerade olika former av sociala dramer som alla kretsade kring status i gruppen. Ofta innefattade dessa konflikter samlag mellan olika personer som dramatiserades. Någon blev sårad. En annan individ blev arg. Kanske blev någon nöjd. När två personer, som hade samlag, sedan “vann” dramat fick de högre status i gruppen. Båda dessa personer blev därefter mer attraktiva för andra individer i vänskapsgruppen. Attraktionen är således möjlig att härleda från social status och är därmed mer psykologisk än biologisk. Om vi återvänder till homosexuella individer kan vi se hur denna tes kan förklara uppkomsten av homosexualitet. Homosexualiteten handlar inte om evolutionära krafter, utan om psykologiska sådana. Homosexuella individer är attraherade av personer av samma kön eftersom de bär status och makt i det sociala sammanhanget. Sexualiteten handlar alltså om status och överlevnad, snarare än reproduktion.
En invändning mot detta resonemang är emellertid att sambandet mellan social status och sexuell attraktion inte i sig förklarar homosexualitetens uppkomst. Att en individ med hög status uppfattas som mer attraktiv visar endast att sociala mekanismer kan påverka graden av attraktion till en viss person. Det visar däremot inte varför attraktionen från början riktas mot personer av samma kön. Resonemanget riskerar därför att sammanblanda frågan om vilka egenskaper som gör en person mer sexuellt attraktiv med den mer grundläggande frågan om vad som bestämmer den sexuella attraktionens riktning.
För att bemöta detta argument bör vår undersökning vända fokus mot ett annat konkret exempel. Föreställ dig en infertil individ med sexlust. Här tycks ingen förmåga till reproduktion finnas och därför ingen vilja till reproduktion. Men den infertila individen har fortfarande sexlust. Denna person kan inte drivas av biologiska affekter men snarare av psykologiska affekter. Om vi återkopplar till vårt tidigare exempel ser vi vad som driver den infertila individen. Det är den sociala statusen hos den person som den infertila individen är förälskad i som driver individen till samlag. Vilket drivs av sociala mekanismer.
Sexualiteten framstår därmed inte som en drift som kan förstås enbart genom reproduktion. Biologiska mekanismer kan förklara varför människan över huvud taget har en sexuell drivkraft, men de sociala mekanismerna hjälper oss att förstå varför denna drivkraft riktas mot vissa individer och tar sig vissa uttryck. En fullständig teori om sexualiteten måste därför ta hänsyn till både människans biologiska natur och hennes sociala verklighet.
Lämna en kommentar