Liberala ideologer vill ofta påstå att människan är självisk och att människas naturtillstånd är ensamhet, vilket givit berättigande åt individualismen, och tanken på att människor har naturlig rätt till yttrandefrihet, äganderätt, och personlig säkerhet. Men är detta verkligen människans naturtillstånd?
Inom den klassiska liberalismen påstås människan en gång i tiden levt ensam och frånskild andra människor. Under denna period ägde varje enskild individ varje resurs som individen lyckades införskaffa sig själv genom sin egna möda. En längre period därefter valde emellertid människor att börja leva i större grupp för att underlätta sin egna överlevnad, vilket var ett själviskt intresse, och liberaler älskar att påstå själviskheten ligga till grund för samhället, och civilisationens uppkomst. Men modern forskning om människans ursprung vederlägger världsbilden som liberaler främjar.
Enligt evolutionsteorin har den moderna människan utvecklats från primitivare former av människor som samarbetade i grupp, innan de primitiva människorna blev fullständigt utvecklade människor. Ingen period har således existerat i människans historia där människor levt ensamma och frånskilda andra människor. Ensamheten är inte människans naturtillstånd och kan inte berättiga den enskilde individen rättigheter såsom yttrandefrihet eller äganderätt. Nu uppstår därför frågan vilka rättigheter människan rimligtvis i sådana fall kan påstås innehava? För att besvara denna fråga måste vi först undersöka vad som är människans verkliga naturliga tillstånd.
Som redan konstaterat tidigare har människan alltid levt i grupp. Vi har naturligt och evolutionärt utvecklats i grupp och gemenskap, för att tillhöra grupper och gemenskaper. Under perioden när människan var jägare-och samlare levde vi alltså i grupp och samarbetade för vår överlevnad. Dessa primitiva grupperingar ligger till grund för det civiliserade samhälle som vi lever i idag. Men hur fungerade grupperna under jägar-och samlarperioden? Under denna period jagade gruppmedlemmar tillsammans, oftast endast män, och delade sedan bytet emellan varandra i proportion till status i gruppen och under jakten. Med utgångspunkt i resonemanget vi byggde tidigare är detta tillstånd människans naturtillstånd, och vi har också konstaterat att det moderna samhället, och den moderna civilisationen, är grundade i jägar-och samlarsamhällena. Således bör samhällets individer samarbeta för att uppnå samhällets gemensamma högre mål och fördela ägandet i samhället på basis av hur stor status respektive individ innehar. På detta vis upprättas en tydlig hierarki på basis av kompetens och status där begränsade resurser nyttjas på ett rättvis vis. Här syns också skillnaden i min ideologi och socialismen. Jag vill försvara hierarkin och äganderätten, men jag vill samtidigt placera kollektivet, och staten, över individen, och ser individen som ett ändamål för att staten, och statens ledare ska uppnå sina mål. Detta är vad jag anser vara människans naturtillstånd.

