Reflektion

Alla har olika sexuella fetischer och preferenser. Få vet dock varifrån dessa böjelser kommer från och vad som orsakar dem. Därför ska vi undersöka det i denna text.

Sigmund Freud var först med att utveckla en sexualteori gällande fetischernas ursprung. Med anledning av Freuds inflytande utgår denna undersökning av sexualiteten från ett psykodynamiskt perspektiv. Vi kommer därför att utgå från att människans psyke består av tre distinkta delar som är detet, egot, och superegot. Detet är den primitiva delen av människans psyke som driver människans basala behov såsom sex, sömn, och hunger. Egot är människans rationella sida som styr våra logiska beslut som gynnar vår karriär och framtid. Superegot är moralen som vi lärt oss från samhället som innefattar moral, etik, etikett, respekt, och andra sociala normer. Vi kommer nu diskutera fetischer från ett Freudianskt perspektiv.

Somliga individer dras till BDSM och andra former av sexakter där de åtnjuter sexuell njutning från smärta och lidande. Dessa personer attraheras ofta av auktoritära personer. Ofta gillar kvinnor ”the bad boy” om de gillar exempelvis BDSM. Andra kvinnor attraheras av underhållande män. Sådana kvinnor njuter ofta av att själva vara aktiva i sexakten. För att illustrera vad jag menar med detta påstående kan jag avslöja att sådana kvinnor njuter av sexpositionen som kallas ”cowgirl” där kvinnan ”rider” mannen på toppen. Ofta sker denna sexakt med att kvinnan är engagerad och aktiv i sexakten medan mannen är mer passiv. Mannen tar emot sin ”bestraffning” från kvinnan, som är i form av sex, för att han ska bli disciplinerad efter alla skämt mannen dragit.

I båda dessa fall är mannen någon form av ”bad boy” som antingen straffar kvinnan eller blir straffad av kvinnan. Detta är den vanligaste sexfantasin hos kvinnor. Då uppstår frågan kring varför kvinnor dras till ”the bad boy” och svaret är inte lika uppenbart som det först kan framstå. Min huvudsakliga teori är att ”the bad boy” framstår som någonting underhållande som kvinnan kan skratta åt när han inte är närvarande. Men missförstå mig inte. Skrattet är inte hånfullt, kvinnan skrattar tillsammans med ”the bad boy”. Hon skrattar som konsekvens åt att han är underhållande och spännande, och att han just är spännande är det mest tilltalande med honom. Känslan av spänning som följaktligen följer från denna spännande manliga karaktär är vad som attraherar kvinnan. En ”bad boy” framstår som en intressant actionfilm som vars beteende och äventyr hon kan skratta åt. Att sedan få vara delaktig i hans äventyr är vad som motiverar kvinnan till att initiera en relation med mannen. Detta deltagande ska emellertid främst ske under hans kontroll och makt, där hon känner sig säker. På detta vis blir den auktoritära mannen attraktiv och masochism blir sexigt där mannen dominerar kvinnan. Men hur sammanflätar allt detta i Freuds modell?

”The bad boy” tillfredställer Detet hos kvinnan som minskar Superegots makt över hennes psyke och agerande, i stunden när hon är tillsamans med ”the bad boy” eller talar om honom. När kvinnan deltar i äventyren av ”the bad boy” flyr hon tillfälligt alla sociala förväntningar som Superegot påminner henne om eftersom Detet växer i dominans, endast tillfälligt. Men därför vill kvinnan initiera en mer långvarig relation, för att undkomma Superegot mer permanent. Hon vill kunna ha en permanent tillflyktsort till Detet, med andra ord. När kvinnan vill delta i samlag med ”the bad boy” vill hon antingen straffa honom för hans agerande eller bli straffad av honom eftersom Superegot säger motsatsen, med andra ord säger samhället att hon nte bör vija bli straffad eller straffa.

Liberalismen är den mest framgångsrika ideologin i världshistorien. Ingen övrig ideologi har format den moderna demokratin mer än liberalismen med idéer som yttrandefrihet, marknadsekonomi, rösträtt, tryckfrihet, som lagt grunden för det västerländska samhället. Socialismen har också haft en enorm påverkan på västerlandets utveckling med utformandet av fackförbund och välfärdsstaten. Men varför är jag varken liberal eller socialist? 

I dagsläget identifierar jag mig som socialkonservativ. Socialkonservatismen är en politisk ideologi som kombinerar traditionella konservativa värderingar med statliga eller sociala inslag. Den betonar vikten av social sammanhållning, starka institutioner som kärnfamiljen, och att staten ska ta ett övergripande ansvar för medborgarnas välfärd och skyddsnät. Denna ideologiska hemvist innebär att jag tror på att etablerade institutioner, etablerade traditioner, etablerade seder, är mest lämpade till att vägleda samhället. Varje samhälle styrs bäst av sina etablerade seder, och med en försiktighet för att förändra sina seder. Samhällets seder har uppstått som en konsekvens av ackumulerad visdom, som ackumulerats av generationer som levt under samma naturliga omständigheter, i flera århundraden, och lärt sig vad som är mest lämpligt för överlevnad givet omständigheterna. Denna vishet får inte samhället glömma om det ska kunna fortsatt existera på samma plats, och vidhålla sin identitet.  

Svenska liberaler avvisar dock detta tankesätt, vilket liberaler har gjort sedan ideologins begynnelse. Enligt den klassiska liberalismen har människan en gång i tiden levt ensam och frånskild andra människor. Under denna period ägde varje enskild individ varje resurs som individen lyckades införskaffa sig själv genom sin egen möda. En längre period därefter valde emellertid människor att börja leva i större grupp för att underlätta sin egen överlevnad, vilket var ett själviskt intresse, och liberaler älskar att påstå att själviskheten ligger till grund för samhället, och civilisationens uppkomst. Men modern forskning om människans ursprung vederlägger världsbilden som liberaler främjar. 

Enligt evolutionsteorin har den moderna människan utvecklats från primitivare former av människor som samarbetade i grupp, innan de primitiva människorna blev fullständigt utvecklade människor. Ingen period har således existerat i människans historia där människor levt ensamma och frånskilda andra människor. Ensamheten är inte människans naturtillstånd och kan inte berättiga den enskilde individen rättigheter såsom yttrandefrihet eller äganderätt. Jag är således inte liberal delvis eftersom liberalismen saknar objektivt vetenskapligt stöd. Men även en etisk aspekt finns till mitt avvisande av liberalismen.  

Liberalismen har sin grund i tanken på ett naturtillstånd och är därmed en högst primitiv ideologi, en ideologisk världsbild, som vill dra tillbaka människan till den primitiva livsstil, som människan hade under deras hypotetiska naturtillstånd. Som alla sannolikt vet vill liberaler undergräva familjen som enhet, och samtidigt minska välfärdsstaten, för att ta ifrån människan tryggheten och säkerheten som återfinns i familjen och välfärden, och tvinga människor till en primitiv, ociviliserad, vild, kamp för överlevnad. Detta liberala tankesätt är vedervärdigt ur ett etiskt perspektiv. Men varför är jag inte socialist? 

Att socialismen är orättvis är ett av skälen till mitt avstånd från den som strider mot den gängse uppfattning av ideologin. Ofta beskrivs ideologins mål som jämlikhet och att högern nedvärderar det inneboende värdet i jämlikheten. Men jag vill argumentera för att denna sträva efter likställdhet är orättvis, och manar till ojämlikhet. Mitt huvudsakliga argument är att ökad jämlikhet är orättvist gentemot driftiga, smarta, skickliga, produktiva individer som kan nå längre än deras långsammare kollegor. Detta synsätt innebär dock inte att dessa medarbetare skall leva i fattigdom. Jag tror tvärtom att den skicklige arbetaren har en etisk plikt att omhänderta sina fattigare medmänniskor, men inte på bekostnad av sin egen vinst. Men nu avviker vi från det huvudsakliga temat. Vi återgår till orättvisan som socialismen ger upphov till. Socialismens konstanta krav på ökad jämlikhet medför en orättvis fördelning av resurser. I socialismens resursfördelning får mindre effektiva arbetare lika stor avkastning som universitetsutbildade och högproduktiva arbetare. Detta utfall är både respektlöst mot högre utbildning och mot människors hårda slit. 

Men låt oss undersöka konsekvenserna som socialismen har för synen på högre utbildning. I Sverige avslutar oftast studenter sina universitetsstudier vid 25 års ålder, vilket placerar Sverige på tredje plats av länder där befolkningen avslutar högre studier senast i livet. Orsaken till denna statistik är att befolkningen ser låg ekonomisk avkastning med högskolestudier. Vanliga knegare kan alltså tjäna lika mycket som en högskoleutbildad tjänsteman. Ett exempel på detta fenomen är att murare tjänare i genomsnitt lika mycket som universitetsutbildade arkivarier, som är en konsekvens av socialdemokratin och svenska fackförbund. Sådana exempel nedvärderar bildningen, som egentligen har ett högt egenvärde vi kommer diskutera i ett framtida inlägg. Allt detta är också en av orsakerna till mitt avståndstagande från socialismen.  

Jag är uppvuxen i ett muslimskt hushåll, men jag är idag ateist. Detta faktum hade möjligtvis medfört att en diskussion om varför jag inte är muslim varit mer logisk. Men denna överläggning kan vi undersöka i något framtida inlägg. I denna text fokuserar vi på varför jag inte valt att konvertera till kristendomen.

Kristendomen är världens största religion, med över två miljarder anhängare. Alla dessa efterföljare är inte troende eller praktiserande, somliga är bara formellt medlemmar i olika församlingar. Men antalet medlemmar gör fortfarande kristendomen till den största religionen i världen. Jag är dock inte kristen, men snarare en ateist. Orsaken till denna övertygelse vill jag redogöra för er.

Först och främst, är inte en enda religion i världen fullkomligt förenlig med etablerad vetenskap, vilket en sann religion måste vara, om man tror att vetenskapen avslöjar sanningen om världen. Att profeten Muhammed flög upp mot himlen på en häst, vilket muslimer tror inträffat, är inte möjligt enligt den etablerade forskningen. Detsamma gäller övertygelsen som kristna delar om att jungfru Maria blev gravid utan samlag. Ortodoxa judar tror att flugor botar förkylning som inte har några vetenskapliga belägg bakom sig. Kort sagt kan man inte vara innerligen troende och uppfatta vetenskapen till att verkligen avslöja den faktiska sanningen om hur världen fungerar, därmed inte heller vara kristen.

Men om vi vänder fokus för undersökningen till att endast fokusera på kristendomen kan vi se problem i den kristna läran. En huvudsaklig svårighet är Bibelns historicitet. Nu kommer säkerligen någon läsare invända med argumentet att historiker är eniga om att Jesus verkligen funnits och att många händelser i Bibeln verkligen har inträffat. Men inget evangelium är skrivet under Jesus samtid, men snarare är alla evangelium skrivna fler årtionden, och århundraden, efter Jesus död. Detta faktum väcker frågor gällande evangeliumens relevans och hur väl evangeliumen återberättar händelser korrekt. Att källmaterial författas långt efter den historiska händelsen som källmaterialet diskuterar medför ofta att det inte ses som lika trovärdigt som källmaterial skrivet i närtid med händelsen.

I denna korta text har jag velat berätta varför jag inte är religiös, och specifikt inte kristen.

I förra inlägget diskuterade jag orsaken till att jag inte identifierar mig som liberal, men snarare identifierar mig som socialkonservativ. Men i detta inlägg vill jag redogöra för mitt avståndstagande från socialismen.

Att socialismen är orättvis är ett av skälen till mitt avstånd från den som strider mot den gängse uppfattning av ideologin. Ofta beskrivs ideologins mål som jämlikhet och att högern nedvärderar det inneboende värdet i jämlikheten. Men jag vill argumentera för att denna strävan efter likställdhet är orättvis, och manar till ojämlikhet. Mitt huvudsakliga argument är att ökad jämlikhet är orättvist gentemot driftiga, smarta, skickliga, produktiva individer som kan nå längre än deras långsammare kollegor. Detta synsätt innebär dock inte att dessa medarbetare skall leva i fattigdom. Jag tror tvärtom att den skicklige arbetaren har en etisk plikt att omhänderta sina fattigare medmänniskor, men inte på bekostnad av sin egna vinst. Men nu avviker vi från det huvudsakliga temat. Vi återgår till orättvisan som socialismen ger upphov till. Socialismens konstanta krav på ökad jämlikhet medför en orättvis fördelning av resurser. I socialismens resursfördelning får mindre effektiva arbetare lika stor avkastning som universitetsutbildade och högproduktiva arbetare. Detta utfall är både respektlöst mot högre utbildning och mot människors hårda slit.

Men låt oss undersöka konsekvenserna som socialismen har för synen på högre utbildning. I Sverige avslutar oftast studenter sina universitetsstudier vid 25 års ålder, vilket placerar Sverige på tredje plats av länder där befolkningen avslutar högre studier senast i livet. Orsaken till denna statistik är att befolkningen ser låg ekonomisk avkastning med högskolestudier. Vanliga knegare kan alltså tjäna lika mycket som en högskoleutbildad tjänsteman. Ett exempel på detta fenomen är att murare tjänare i genomsnitt lika mycket som universitetsutbildade arkivarier, som är en konsekvens av socialdemokratin och svenska fackförbund. Sådana exempel nedvärderar bildningen, som egentligen har ett högt egenvärde vi kommer diskutera i ett framtida inlägg. Allt detta är också ett av orsakerna till mitt avståndstagande från socialismen.

I denna text har jag velat presentera grunden till min avsmak för socialismen.

Liberalismen är den mest framgångsrika ideologin i världshistorien. Ingen övrig ideologi har format den moderna demokratin mer än liberalismen med idéer som yttrandefrihet, marknadsekonomi, rösträtt, tryckfrihet, som laggt grunden för det västerländska samhället. Men varför är inte jag liberal?

I dagsläget identifierar jag mig som socialkonservativ. Denna ideologiska hemvist innebär att jag tror på att etablerade institutioner, etablerade traditioner, etablerade seder, är mest lämpade till att vägleda samhället. Varje samhälle styrs bäst av sina etablerade seder, och med en försiktighet för att förändra sina seder. Samhällets seder har uppstått som en konsekvens av ackumulerad visdom, som ackumulerats av generationer som levt under samma naturliga omständigheter, i flera århundraden, och lärt sig vad som är mest lämpligt för överlevnad givet omständigheterna. Denna vishet får inte samhället glömma om det ska kunna fortsatt existera på samma plats, och vidhålla sin identitet.

Svenska liberaler avvisar dock detta tankesätt, vilket liberaler har gjort sedan ideologins begynnelse. Enligt den klassiska liberalismen har människan en gång i tiden levt ensam och frånskild andra människor. Under denna period ägde varje enskild individ varje resurs som individen lyckades införskaffa sig själv genom sin egna möda. En längre period därefter valde emellertid människor att börja leva i större grupp för att underlätta sin egna överlevnad, vilket var ett själviskt intresse, och liberaler älskar att påstå att själviskheten ligger till grund för samhället, och civilisationens uppkomst. Men modern forskning om människans ursprung vederlägger världsbilden som liberaler främjar.

Enligt evolutionsteorin har den moderna människan utvecklats från primitivare former av människor som samarbetade i grupp, innan de primitiva människorna blev fullständigt utvecklade människor. Ingen period har således existerat i människans historia där människor levt ensamma och frånskilda andra människor. Ensamheten är inte människans naturtillstånd och kan inte berättiga den enskilde individen rättigheter såsom yttrandefrihet eller äganderätt. Jag är således inte liberal delvis eftersom liberalismen saknar objektivt vetenskapligt stöd. Men även en etiskt aspekt finns till mitt avvisande av liberalismen.

Liberalismen har sin grund i tanken på ett naturtillstånd och är därmed en högst primitiv ideologi, en ideologisk världsbild, som vill dra tillbaka människan till den primitiva livsstil, som människan hade under deras hypotetiska naturtillstånd. Som alla sannolikt vet vill liberaler undergräva familjen som enhet, och samtidigt minska välfärdsstaten, för att ta ifrån människan tryggheten och säkerheten som återfinns i familjen och välfärden, och tvinga människor till en primitiv, ociviliserad, vild, kamp för överlevnad. Detta liberala tankesätt är vedervärdigt ur ett etiskt perspektiv.

I denna text har jag nu velat demonstrerar varför jag inte är liberall men socialkonservativ.

Ofta ser jag konservativa filosofer påstå att människan styrs av sina känslor. Konservativa filosofer använder denna utsaga för att berättiga organisk förändring, med utgångspunkt i att etablerade traditioner bär sentimentalt värde. Men håller verkligen denna argumentation? För att besvara denna fråga måste vi analysera vissa argument från konservativa filosofer och utvärdera dem.

Ett vanligt argument från konservativa filosofer för det mänskliga förnuftets begränsningar (ofta kallat epistemologisk skepticism) är att samhället är för komplext för att en enskild människas intellekt ska kunna förstå eller planera det fullt ut. Människan bör därför inte använda sitt intellekt för att utföra sina val i livet, men istället förlita sig på sina känslor, och sin intuition, som är formade av generationsöverskridande förnuft. Detta resonemang har nyttjats för att berättiga organisk utveckling av samhället på basis att etablerade institutioner bär sentimentalt värde, att etablerade institutioner bär sentimentalt värde är ett tecken på att det är välfungerande. Men flera fel finns att finna i detta tankesätt.

Först och främst är ingen människa en ö, med andra ord består alltid samhällen av flera olika individer. Ingen enskild individ är således tänkt att planera hela samhället fullt ut. Men endast den enskilde individen kan veta sin livssituation fullkomligt och individen kan vara rationell nog att utforma sitt eget liv på bästa möjliga vis utifrån sin egen livssituation.

För det andra är människans känslor högst individuella och formas inte av känslorna som övriga familjemedlemmar har gentemot traditioner och institutioner. Ingen person ger julafton samma sentimentala betydelse som föräldrarna ger den. Detta påstående kan framstå felaktigt, men låt oss undersöka det djupare. Dina föräldrar och du upplever julen annorlunda utifrån era olika erfarenheter av julen, och dina föräldrar upplever inte julen som lika magisk och storslagen som du gjorde när du var ett barn. När du blir äldre försvinner också magin från julen, men du bär livserfarenheter som skiljer sig från dina föräldrars livserfarenhet. Julens bleknad är därför annorlunda för er och julen bleknar i olika hög grad beroende på era erfarenheter av den och er livserfarenhet. Du tilldelar alltså inte högtiden samma sentimentala betydelse som dina föräldrar. Som en konsekvens av denna slutsats kan vi också slutleda att människan inte tilldelar institutioner sentimental betydelse. Ingen person ser på en samhällsinstitution med samma känslor som deras förfäder.

Men detta resonemang vederlägger inte tanken på att samhället ska utvecklas organiskt. Ett välfugerande samhälle måste utvecklas med vetenskapen, förnuftet och friheten i ryggen. Inget samhälle mår bra av snabba revolutioner.

Modern etik kretsar kring frågan om hur man bör behandla sina medmänniskor. Detta fokus var emellertid inte alltid fallet. Förr koncentrerade etiken sina undersökningar på hur den enskilda individen ska gå till väga för att bli lycklig. Denna inriktning bör vi återupprätta inom etiken, och undersöka hur den enskilda individen ska bli lycklig.

I boken ”Den nichomachiska etiken” presenterar den ökände filosofen som heter Aristoteles sin teori gällande den gyllene medelvägen. Teorin påstår att, för att en människa ska vara lycklig måste människan balansera olika behov som är nödvändiga för människans välbefinnande. Denna lära skiljer sig, från nutidens etiska läror, i avseende att Aristoteles lära fokuserar på hur den enskilde inividen ska bli lycklig, snarare än hur individen bör behandla sina medmänniskor. Detta syfte anser jag att den moderna etiken måste återuppta, för att kunna bidra med störst antal lycka för flest människor. En uppmärksam läsare inser att mitt motiv är grundat i den utilitaristiska etiken som anser handlingar vara etiskt goda om handlingarna bidrar med störst möjliga lycka för störst antal personer. Om våra etiska teorier har som ändamål att maximera lyckan hos varje enskild individ kommer det största antalet individer bli lyckliga. Att etiken fokuserar på den enskilde individens lycka är alltså det etiskt korrekta utifrån den moderna definitionen av etik också.

Men att etiken återgår till att fokusera på hur den enskilde individen bör bli lycklig avvisar också det kristna inflytandet på etik och moral i västerlandet. I många århundraden har etiken formats av den kristna läran om hur man bör behandla sina medmänniskor. Kristendomen har utformat den västerländska moralen till en sådan grad att moralen inte är igenkännbar i hur den var innan kristendomens inflytande. Men kristendomen är en saga, och ingen moral bör utgå från sagor. Vi måste därför avvisa etiken som formats av kristendomen. Således behöver etiken återgå till att analysera hur människan ska leva ett lyckligt liv, och sluta fokusera på hur människan ska behandla sina medmänniskor.

Detta innebär dock inte att vi ska förespråka egoism eller likgiltighet inför andra. Snarare bör vi omformulera frågan: varför är det rationellt och nödvändigt för individens egen lycka att leva i samspel med andra? Människan är en social varelse, och hennes välbefinnande är beroende av stabila relationer, tillit och ömsesidig respekt. Att behandla andra väl kan därför motiveras utan hänvisning till religiösa bud, utan genom insikten att sådana handlingar bidrar till ett gott och fungerande liv.

En sekulär etik skulle därmed kunna utgå från människans natur, behov och förmåga till förnuft. I stället för att fråga vad en gud kräver av oss bör vi fråga vilka livsval som leder till långsiktig lycka, självförverkligande och samhällelig stabilitet. Genom att grunda moralen i mänsklig erfarenhet och rationalitet snarare än i religiösa berättelser kan etiken bli mer universell, prövbar och anpassningsbar till ett modernt samhälle.

I denna text har jag velat visa att västerländsk etik bör återgå till att fokusera på individens lycka snarare än hur individer bör behandla sina medmänniskor.

Yttrandefriheten betraktas ofta som en individuell rättighet vars syfte är att skydda individen från staten. Men en sådan förståelse av yttrandefriheten bygger på den liberala föreställningen att individen är samhällets grundläggande enhet. Om människan istället förstås som en social varelse som naturligt existerar i gemenskap med andra människor måste yttrandefriheten motiveras på ett annat sätt.

Människans naturliga tillstånd är inte ensamhet utan gemenskap. Vi har utvecklats i grupper där vår överlevnad varit beroende av vår förmåga att samarbeta, kommunicera och lösa gemensamma problem. Ett samhälles främsta uppgift är därför att uppnå sina gemensamma mål och säkra sin långsiktiga överlevnad. För att detta ska vara möjligt måste samhället kunna identifiera sanningen om sig självt och om världen.

Ingen enskild människa är ofelbar. Inte heller är statens ledare ofelbara. Även den mest kompetenta ledare kan begå misstag, förbise fakta eller fatta beslut på grundval av bristfällig information. Om kritik förbjuds riskerar sådana misstag att fortleva under lång tid och därmed skada samhället som helhet.

Yttrandefriheten är därför inte främst värdefull därför att individen har rätt att uttrycka sig, utan därför att samhället har behov av sanningen. När människor fritt får framföra invändningar, kritik och alternativa perspektiv uppstår en offentlig prövning av idéer där felaktiga uppfattningar lättare kan avslöjas. Genom fri debatt kan samhället korrigera sina misstag och närma sig mer korrekta uppfattningar om verkligheten.

Ett samhälle som undertrycker avvikande åsikter riskerar att isolera sig från verkligheten. Ett samhälle som tillåter fri debatt skapar däremot en mekanism genom vilken fel kan upptäckas innan de leder till allvarliga konsekvenser. Yttrandefriheten är därför inte ett hot mot staten utan ett av statens viktigaste verktyg för att uppnå sina högre mål.

Av denna anledning bör yttrandefriheten försvaras. Inte därför att individen står över kollektivet, utan därför att kollektivet når sanningen lättare när idéer tillåts mötas i fri och öppen debatt.

Liberala ideologer vill ofta påstå att människan är självisk och att människas naturtillstånd är ensamhet, vilket givit berättigande åt individualismen, och tanken på att människor har naturlig rätt till yttrandefrihet, äganderätt, och personlig säkerhet. Men är detta verkligen människans naturtillstånd?

Inom den klassiska liberalismen påstås människan en gång i tiden levt ensam och frånskild andra människor. Under denna period ägde varje enskild individ varje resurs som individen lyckades införskaffa sig själv genom sin egna möda. En längre period därefter valde emellertid människor att börja leva i större grupp för att underlätta sin egna överlevnad, vilket var ett själviskt intresse, och liberaler älskar att påstå själviskheten ligga till grund för samhället, och civilisationens uppkomst. Men modern forskning om människans ursprung vederlägger världsbilden som liberaler främjar.

Enligt evolutionsteorin har den moderna människan utvecklats från primitivare former av människor som samarbetade i grupp, innan de primitiva människorna blev fullständigt utvecklade människor. Ingen period har således existerat i människans historia där människor levt ensamma och frånskilda andra människor. Ensamheten är inte människans naturtillstånd och kan inte berättiga den enskilde individen rättigheter såsom yttrandefrihet eller äganderätt. Nu uppstår därför frågan vilka rättigheter människan rimligtvis i sådana fall kan påstås innehava? För att besvara denna fråga måste vi först undersöka vad som är människans verkliga naturliga tillstånd.

Som redan konstaterat tidigare har människan alltid levt i grupp. Vi har naturligt och evolutionärt utvecklats i grupp och gemenskap, för att tillhöra grupper och gemenskaper. Under perioden när människan var jägare-och samlare levde vi alltså i grupp och samarbetade för vår överlevnad. Dessa primitiva grupperingar ligger till grund för det civiliserade samhälle som vi lever i idag. Men hur fungerade grupperna under jägar-och samlarperioden? Under denna period jagade gruppmedlemmar tillsammans, oftast endast män, och delade sedan bytet emellan varandra i proportion till status i gruppen och under jakten. Med utgångspunkt i resonemanget vi byggde tidigare är detta tillstånd människans naturtillstånd, och vi har också konstaterat att det moderna samhället, och den moderna civilisationen, är grundade i jägar-och samlarsamhällena. Således bör samhällets individer samarbeta för att uppnå samhällets gemensamma högre mål och fördela ägandet i samhället på basis av hur stor status respektive individ innehar. På detta vis upprättas en tydlig hierarki på basis av kompetens och status där begränsade resurser nyttjas på ett rättvis vis. Här syns också skillnaden i min ideologi och socialismen. Jag vill försvara hierarkin och äganderätten, men jag vill samtidigt placera kollektivet, och staten, över individen, och ser individen som ett ändamål för att staten, och statens ledare ska uppnå sina mål. Detta är vad jag anser vara människans naturtillstånd.

I förra inlägget diskuterade vi orsaken till att sexualitet uppstår. Men i detta inlägg kommer vi att fokusera på varför vissa människor dras till vissa typer, med förankring i sexualteorin vi utvecklat tidigare.

Somliga individer dras till BDSM och andra former av sexakter där de åtnjuter sexuell njutning från smärta och lidande. Dessa personer attraheras ofta av auktoritära personer. Ofta gillar kvinnor ”the bad boy” om de gillar exempelvis BDSM. Andra kvinnor attraheras av underhållande män. Sådana kvinnor njuter ofta av att själva vara aktiva i sexakten. För att illustrera vad jag menar med detta påstående kan jag avslöja att sådana kvinnor njuter av sexpositionen som kallas ”cowgirl” där kvinnan ”rider” mannen på toppen. Ofta sker denna sexakt med att kvinnan är engagerad och aktiv i sexakten medan mannen är mer passiv. Mannen tar emot sin ”bestraffning” från kvinnan, som är i form av sex, för att han ska bli disciplinerad efter alla skämt mannen dragit.

I båda dessa fall är mannen någon form av ”bad boy” som antingen straffar kvinnan eller blir straffad av kvinnan. Detta är den vanligaste sexfantasin hos kvinnor. Då uppstår frågan kring varför kvinnor dras till ”the bad boy” och svaret är inte lika uppenbart som det först kan framstå. Min huvudsakliga teori är att ”the bad boy” framstår som någonting underhållande som kvinnan kan skratta åt när han inte är närvarande. Men missförstå mig inte. Skrattet är inte hånfullt, kvinnan skrattar tillsammans med ”the bad boy”. Hon skrattar som konsekvens åt att han är underhållande och spännande, och att han just är spännande är det mest tilltalande med honom. Känslan av spänning som följaktligen följer från denna spännande manliga karaktär är vad som attraherar kvinnan. En ”bad boy” framstår som en intressant actionfilm som vars beteende och äventyr hon kan skratta åt. Att sedan få vara delaktig i hans äventyr är vad som motiverar kvinnan till att initiera en relation med mannen. Detta deltagande ska emellertid främst ske under hans kontroll och makt, där hon känner sig säker. På detta vis blir den auktoritära mannen attraktiv och masochism blir sexigt där mannen dominerar kvinnan.

Men låt oss nu fokusera undersökningen på hur det kommer sig att den underhållande mannen är en ”bad boy”. För att besvara denna fundering måste vi analysera vad ett skämt består av. Ett vanligt skämt innefattar vanligtvis sarkasm, ironi eller absurdism. Sällan hör vi skämt av andra slag än dessa varianter. I alla dessa former av skämt existerar således en form av illvilja och lögnaktighet. Dessa egenskaper hos skämt medför en känsla, hos kvinnan, att den skämtsamme mannen aktivt gör någonting fel, som signalerar fara och spänning, och därmed attraktion.

Hitintills har vår undersökning endast fokuserat på kvinnans sexualitet och lämnat mannens sexualitet i skymundand. Men låt oss vända undersökningen till att fokusera på männen. I allmänhet attraheras män av kvinnor som är mjuka och omhändertagande, vilket uttrycker någonting om mannens inneboende sexuella fantasi. Men mannen får inte uttrycka sin sanna sexualitet eftersom han måste förhålla sig till samhällets norm gällande hans sexualitet, vilket är att attraheras av kvinnors feminina kroppsdelar.Denna förväntan resulterar i att mannen föredrar att kvinnan väljer ut honom som partner istället för att han aktivt väljer ut sin kvinnliga partner, och att hon är omhändertagande, mjuk, och tillsynes naiv, vilket är en preferens djupt rotad i mannens sexualitet, men begränsas vid den enskilda punkten eftersom samhället tvingar honom att begränsa sina sexuella begär.

Därför kommer nästa inlägg att fokusera på mannens sexualitet.