Om våra tankar ytterst bygger på intryck måste vi också förstå hur dessa intryck fungerar. I detta kapitel utvecklar jag den tanke som introducerades tidigare: det är inte tillräckligt att konstatera att all kunskap har sitt ursprung i erfarenheten. Vi måste också förklara hur erfarenheten blir till en sammanhängande värld.
Jag ansluter mig här till den empiristiska tradition som representeras av John Locke och David Hume genom att utgå från att all kunskap börjar i sinnesförnimmelserna. Min undersökning går dock ett steg längre. Jag intresserar mig inte bara för intrycken i sig, utan för den process genom vilken sinnet sammanför dem till objekt och idéer.
När ett stimulus träffar våra sinnen uppstår ett intryck. Detta sker omedelbart och föregår all reflektion. Men intrycken uppträder aldrig som helt isolerade enheter. Redan från början samverkar flera sinnesförnimmelser med varandra, och det är genom denna sammansmältning som varseblivningen uppstår.
Den värld vi upplever består därför inte av ett kaotiskt flöde av separata sinnesstimuli. Sinnet organiserar kontinuerligt flera samtidiga intryck till ordnade och begripliga helheter. Det är denna akt som gör att vi upplever objekt snarare än enskilda färger, ljud eller dofter.
När ett objekt väl har bildats bevaras det i sinnet som en idé. Denna idé blir sedan utgångspunkten för både minnet och fantasin. Minnet återger objektet i en form som liknar den ursprungliga upplevelsen, även om den är mindre livfull. Fantasin arbetar friare genom att kombinera tidigare idéer på nya sätt och skapa föreställningar som aldrig tidigare har upplevts.
Fantasin skapar emellertid inte nytt innehåll ur intet. Även de mest fantasifulla föreställningarna bygger ytterst på material som en gång nått oss genom sinnena. Sinnets kreativitet ligger därför inte i att skapa nya byggstenar, utan i att ordna och kombinera redan existerande erfarenheter på nya sätt.
På så vis framträder sinnet inte som en passiv mottagare av verkligheten, utan som den ordnande kraft genom vilken våra sinnesintryck blir till den sammanhängande värld som vi upplever.
Lämna en kommentar