Ofta ser jag konservativa filosofer påstå att människan styrs av sina känslor. Konservativa filosofer använder denna utsaga för att berättiga organisk förändring, med utgångspunkt i att etablerade traditioner bär sentimentalt värde. Men håller verkligen denna argumentation? För att besvara denna fråga måste vi analysera vissa argument från konservativa filosofer och utvärdera argumenten.
Ett vanligt argument från konservativa filosofer för det mänskliga förnuftets begränsningar (ofta kallat epistemologisk skepticism) är att samhället är för komplext för att en enskild människas intellekt ska kunna förstå eller planera det fullt ut. Människan bör därför inte använda sitt intellekt för att utföra sina val i livet, men istället förlita sig på sina känslor, och sin intuition, som är formade av generationsöverskridande förnuft. Detta resonemang har nyttjats för att berättiga organisk utveckling av samhället på basis att etablerade institutioner bär sentimentalt värde, att etablerade institutioner bär sentimentalt värde är ett tecken på att det är välfungerande. Men flera fel finns att finna i detta tankesätt.
Först och främst är ingen människa en ö, med andra ord består alltid samhällen av flera olika individer. Ingen enskild individ är således tänkt att planera hela samhället fullt ut. Men endast den enskilde individen kan veta sin livssituation fullkomligt och individen kan vara rationell nog att utforma sitt eget liv på bästa möjliga vis utifrån sin egen livssituation.
För det andra är människans känslor högst individuella och formas inte av känslorna som övriga familjemedlemmar har gentemot traditioner och institutioner. Ingen person ger julafton samma sentimentala betydelse som föräldrarna ger den. Detta påstående kan framstå felaktigt, men låt oss undersöka det djupare. Dina föräldrar och du upplever julen annorlunda utifrån era olika erfarenheter av julen, och dina föräldrar upplever inte julen som lika magisk och storslagen som du gjorde när du var ett barn. När du blir äldre försvinner också magin från julen, men du bär livserfarenheter som skiljer sig från dina föräldrars livserfarenhet. Julens bleknad är därför annorlunda för er och julen bleknar i olika hög grad beroende på era erfarenheter av den och er livserfarenhet. Du tilldelar alltså inte högtiden samma sentimentala betydelse som dina föräldrar. Som en konsekvens av denna slutsats kan vi också slutleda att människan inte tilldelar institutioner sentimental betydelse. Ingen person ser på en samhällsinstitution med samma känslor som deras förfäder.
Men detta resonemang vederlägger inte tanken på att samhället ska utvecklas organiskt. Ett välfugerande samhälle måste utvecklas med vetenskapen, förnuftet och friheten i ryggen. Inget samhälle mår bra av snabba revolutioner.
Lämna en kommentar